När barnen kommer upp i den här åldern behöver man hitta ett sätt att förhålla sig som blir snäppet mer jämlikt. Barnet är fortfarande litet och kan inte anförtros allt man behöver klara i vårt samhälle, men det är samtidigt viktigt att innse att 5-6 åringar har jämnåriga världen över som arbetar på ett eller annat sätt. Jag vill inte förespråka regelrätt barnarbete förståss, men jag tror att de barn som vallar familjens boskap eller tar ett allt större ansvar för sysslor rörande syskon och hushåll får något som vi till viss del missar att ge. De får en delaktighet och ett syfte med sin existens som är mycket konkret. Givetvis finns risken att de bär en förstor börda, men det kan våra barn tvingas göra de med fast på andra sätt.

 

Våra barn mår bra av att bemötas så jämlikt det går. Det beytder både rättigheter och skyldigheter och det betyder rätten att bli tagen på alvar och att bli lyssnad på.

 

Det känns kanske inte som om jag skriver något nytt. utan jag upprepar att barn behöver uppgifter som tillför nytta för familjen. Det finns få saker som slår den stolthet de känner när de utfört en lagom knepig syssla och klarat det och dessutom vet att det gjorde nytta.

 

Barn som är 5-6 år gör givetvis inte allt rätt, det händer olyckor, de vill inte eller kan inte. Då är det viktigt att tänka på att barn gör så gott de kan, faktiskt även då de inte klarar något de kunnde i går, eller då de bara vägrar att göra något. Att göra så gott man kan handlar också om att förutsättningarna vi ger barnen genom våra attityder och våra humör och de förutsättningarna som avgörs av tid på dygnet och dagsform är väldigt viktiga. Innan vi skäller på barnen är det gott att fråga sig vad som ligger bakom. Hur bad jag barnet? Vilka möjliheter fanns att göra det jag bad om? Vad har hänt runt ikring?

 

En sak som hjälper mig är att tänka att min uppgift är att leva med barnen, stötta dem när det behövs och vara en guide. Men det är inte min uppgift att forma deras personligheter. Nu tror jag i och för sig att vi alla bidrar till att forma barnens personligheter, vi och alla andra de lever nära. Men det är ändå en stor skillnad när det är något som bara händer mot om vi medvetet går in och filar, bedömmer, ansar och trixar. Det ena är en naturlig och oundviklkig ömsesidig påverkan, det andra manipullation eller rent av hjärntvätt.