Attachment parenting innebär att man ger mycket till det lilla barnet. Framför allt får mamman ofta sätta sina behov efter barnets i början. Det är dock bara en kortare tid i början det är utpräglat. Den tiden kan till viss del ses som en investering i framtiden, men man skall också vara uppmärksam så att det inte går över styr. Mamman behöver avlastning och framför allt är de i stort sett omöjligt att hinna med barn och hushåll på en gång. Pappan och nära släkt och vänner har en viktig funktion att fylla.

 

Det är värt att tänka på att man inte kan ge utan att djälv också få och att det är viktigt att fylla på sina egna reserver regelbundet och innan de tagit slut. Ska barnen ¨å bra så måste föräldrarna må rimligt bra de med. Därför gäller det att hitta en balans och att hitta stunder då man får ägna sig åt sådant som roar och stärker en. Detta gäller både rent fysiska behov som nog med näring och att sova tillräkligt och mer sinnliga ting, att läsa en bra bok, lyssna på musik, se en film eller ligga i ett väldoftande bad och bara njuta. 

 

När man flyger får man veta att man om syrgas skulle behövas ska sätta på sig själv syrgasmasken innan man hjälper barnen att få sina på. Det är inte för att barnen ska komma i andra hand, utan för att en avsvimmad förälder inte klarar att sätta på vare sig själv eller barnet någon syrgasmask, det handlar alltså om att skydda och ta hand om båda på bästa sätt. Så är det i livet i övrigt också. En förälder som går på knäna, otillfredställd, hungrig och trött kommer inte orka ha barnet nära sig eller vara pedagogisk och ägna sig åt "positiv disiplin", en förälder som går på knäna blir en gnällig, tjatig och ofta upphakad tråkmåns och i värsta fall kanske rent elak utan att mena det.

 

Det är också viktigt att fundera på jämlikhet. När förhållningssättet ofta framhåller mammans relation till barnet och i amerikansk litteratur höjs ofta moderskapet upp till något exklusivt, nästan heligt och något som ger modern fullständig tillfredställelse. Då är det värt att tänka på pappans relation till barnet, både för deras skull och för mammans. Dels behöver mamman avlastning, dels är ett bra förhållande mellan far och barn viktig för att mamman ska kunna delta på ett jämlikt sätt i samhällslivet. Ensamstående mammor, behöver stöd gärna av barnafadern, men även i större grad än den mamma som bor med pappan, av ett nätverk runt omkring.

 

Vad det gäller parförhållandet, så är det nog oftast samsovningen som tas upp som en komplicerande faktor. Men, med lite fantasi så är det inga stora problem. Det faktum att båda föräldrarna får en stark relation till barnet och båda enkelt kan hjälpa till med nattbestyren uppväger ofta och ger en stark känsla av samhörighet som familj. När man får barn är man ju inte bara ett par längre utan har blivit en familj och det är mycket större.

 

Jag tycker också att det är viktigt i detta med balans att minnas att även om mamman ammar, så kan pappan göra allt annat lika bra som mamman. Det är viktigt för hela familjen att pappa får vara delaktig från början. Mamman vinner för att hon får tid att ta hand om sig själv, pappan för att han får samma självklara kontakt med barnet som mamman och barnet för att det får en nära relation till båda sina föräldrar redan tidigt och även i fortsättningen kommer att ha två föräldrar att lita på och ty sig till. Jag tror inte på ett exklusivt moderskap eller mor-barn dyadens helighet och inte heller fullt ut på att mor och barn lever i symbios. Jag tror att mamman genom att ha burit barnet inom sig har ett litet försprång i att känna barnet och att barnet känner tex hennes röst bäst, men det försprånget tror jag att en aktiv pappa lätt tar in.

Med syskon gäller det också att fördela tiden och kanske främst att engagera äldre barn i det nya lilla livet. En 3-åring kan känna sig vansinnigt utanför, men kan också bjudas in som en ansvarstagande, viktig och stolt hjälpreda. Får äldre syskon chansen, så lär de sig gärna om hur bebisar tas om hand och blir äldre syskon behandlade väl och med respekt är chansen mycket stor att de behandlar sina småsyskon med samma respekt och ömsinthet. 

 

Att hålla balansen i sig själv och i familjen är inte alltid så lätt med ett litet, litet barn. Spädbarnet förstår inte begrepp som "snart", "mamma skall bara" eller "pappa kommer om ett ögonblick". De lever i nuet och med sina känslor. Då hamnar lätt föräldrarnas önskemål i andra hand och till en viss grad går det bra. Mamma och pappa kan ju se framför sig att den här tiden ändå är relativt kort. Men det går inte att tumma på för mycket i längden, utan ibland måste man våga vara lite egoistisk och ta hand om sig själv och varandra i paret. 

 

Små saker kan räcka

 

Se till att få stilla tid för dig själv

Några minuter varje dag för ett reflektera och fundera över livet och dig själv. Att få dricka sin kopp frukost te i lugn och ro eller få fundera lite i duschen på morgonen. Med en liten bebis går det att få den här stunderna under amning. Varför inte ligga kvar i sängen och amma på morgonen och i någon minut ägna dig åt dig själv i tanken. 

 

Bekräftelse 

Bekräfta varandra och er själva. Kom ihåg att säga till varandra att ni älskar varandra och varför inte se dig själv i spegeln och le åt dig själv. Tänk på vad du tycker om med dig och din partner.

 

Motion 

Se till att du får komma ut och träna eller röra på dig. Människokroppen är gjord för att användas och det är lätt att bli deprimerad av att inte få utlopp för detta. Det ger träning bara att gå promenader med barnet i vagn eller i sjal, men se till att göra något mer för att få en allsidig träning. Det finns träningspass där de har barnvakt och en del där barnen får vara med. Det finns även böcker och video band med mamma-barn gymnastik.

 

Vila 

Det är viktigt att du får vila kroppen efter förlossningen och även sedan för att orka med. Se till att dra ner på tempot till en nivå du klarar av. Ha inte fler gäster över för att titta på underverket än du orkar med. Se också till att sova efter bästa förmåga då barnet sover. Har du ett äldre syskon, så be någon ta hand om det en stund, då bebisen sover, så att du kan vila. Turas om att gå upp på morgonen och hjälps åt under nätterna. Att pappan jobbar är en ursäkt bara om jobbet kräver snabb reaktion och ständigt hög koncentration, annars så lovar jag att det är mer krävande att vara hemma med bebisen än det är att gå till jobbet. 

 

Be om hjälp 

Det krävs en by för att uppfostra ett barn. Och ofta i alla fall hjälp av mormor, farfar eller en kompis för att hinna med vardagens bestyr. Be också om hjälp med specifika problem. Funkar inte tex amningen bra sök då hjälp så snart du kan, de flesta problem är enklast att åtgärda innan de hunnit växa sig stora. 

 

Ladda om 

Gör saker som ger dig ny energi. Måla, fika med en kompis, läs böcker eller läs och skriv brev. Att få tid att bara sitta och andas, kanske meditera kan vara värdefullt. Det viktiga är att du gör saker som får dig att trivas med dig själv. 

 

Vill du läsa vad dr Sears tycker om balans så läs här:

Dr Sears svara om balans och AP