Alla djur har ungar, men i princip inga andra har en så lång bandom som människan. Varför?  De flesta djur föder upp en kull, lämnar den att klara sig mer eller mindre själv och går vidare till nästa kull. Människan har en hel rad kullar hos sig samtidigt.

 

Vi har också en förvånansvärt kort helamningstid och en lång tid de barnet kan tänkas delammas, inte i vår västerländska 1900-tals kultur, men väl i de flesta andra. Vi kan amma två kullar parallellt och för det krävs bland annat att spädbarnet inte är helt beroende av råmjölken, vilket en del andra djur, tex hästen är. Människan för över betydande mängder antikroppar redan under graviditeten, det gör inte hästen.

 

Vilka har varit drivkrafterna för att detta ska uppstå?

 

Den upprätta gången

Det finns många teorier kring varför vi blev tvåbenta, dem lämnar jag därhän, men faktum är att något gjorde oss tvåbenta och detta hände innan vår hjärna gjorde skuttet upp till den ovanliga storlek den nu har. Resultatet av detta är att vi har en väldigt trång och svårpasserad födslokanal och att vi har ett ovanligt stort huvud som ska igenom denna ovanligt besvärliga passage. För att alls få detta att gå ihop måste männisors bebisar födas innan huvudet vuxit ens i närheten av färdigt och vi föds neurologiskt omogna till en grad utan motstycke bland våra närmre släktingar. Jämfört med en chimpans föds våra barn som om de vore prematura och födda ca 2 månader för tidigt.

 

Extra hjälpredor

Vad spelar det då för roll för den fortsatta barndomen att barnet är hjälplöst vid födseln? Jo, mammor med hjälplösa, relativt stora spädbarn, blir låsta och måste ägna mycket tid åt spädbarnet. Om det då finns halvvuxna ännu inte könsmogna hjälpredor där hemma som kan göra en hel del arbete och som kan hjälpa till med att passa bebisen när den lämnat det allra mest hjälplösa tillståndet, men ändå behöver bäras, då förbättras överlevnaden för mamma och spädbarn. Det är inte unikt för människan, utan det finns andra djur där fjolårsungar stananr kvar och hjälper till med den nya kullen.

 

Inlärning

Barndomen är ju givetvis också en tid för inlärning och eftersom så mycket av vad vi gör och hur vi gör det är inlärt så är det givetvis viktigt med en längre inlärningsperiod, men detta tros alltså inte vara drivkraften bakom att barndomen blev till. Barnen lär sig under hela uppväxten av att se föräldrar och andra vuxna förebilder i deras arbete och övar genom att hjälpa till och genom att leka att de utför sysslor de ännu inte får ta del av.

 

Barnens roll

Detta betyder att barn skulle vara gjorda, inte bara för lek och skola, utan för att efter förmåga arbeta och hjälpa till med familjens försörjning, inte minst är de menade att passa småsyskon och göra hushållssysslor. Det betyder att barn utan sysslor inte får den typ av stimulans de är gjorda för. Barnen behöver känna sig behövda och delaktiga, samtidigt som sysslor och ansvar måste läggas på barnets nivå och idealet är att barnet känner sig välkommet och ser sysslorna som en del i att vara människa och då hjälper till med det det vill hjälpa till med.

 

Det är ju givetvis inte meningen att barn ska utföra "barnarbete" i fabriker och arbeta 16 timmar per dygn under usla förhållanden, utan de ska hjälpa till med saker de förmår hjälpa till med och utföra detta tillsammans med vuxna, jämlikt och helst frivilligt.