Doula

Eftersom förlossningen påverkar hur lätt det är att knyta an till barnet är det viktigt att se till att förlossningen blir en så bra upplevelse som möjligt. En utmattad mamma, med ett utmattat barn och i värsta fall med hemska upplevelser att bearbeta, har givetvis svårare att ta tillvara den första tiden med bebisen.

 

Inom tex AP ses en naturlig förlossning vara det ideala. Det betyder en vaginal förlossning helst utan medicinsk smärtlindring. Det går ju givetvis aldrig att styra helt över hur förlossnigen kommer att bli, men att tänka igenom hur man vill ha det, hur man hanterar smärta och förbereda sig på olika sätt är klokt. Det kan ju tänkas att viss medicinsk smärtlindring ändå är det bästa för just dig, för att nackdelarna med smärtan ör så stor.

 

Jag är ingen expert på förlossningar, utan vet vad jag har läst och hur det var att föda mina egna två barn. Jag vill därför främst tipsa om några få saker och hänvisa vidare till bra läsning.

 

Läs på om hur förlossningen funkar

För det första är det klokt att veta vad som kommer att hända, så att hitta en bok som beskriver hur det är att föda, vilka faser man går igenom och hur förloppet brukar se ut.

 

Jag gillar Gudrun Abascals bok "Att Föda" men det finns mycket böcker om ämnet och en hel del att läsa på internet. På nätet finns också många mammors egna berättelser om hur det var för dem att föda. Spännande läsning, ibland underbar och ibland läskig, men det är viktigt att minnas att ingen förlossning är den andra lik.

 

Sedan finns det ju olika val att göra om var man vill föda. En del vill föda hemma, andra väljer förlossningskliniker med hemliknade förhållanden och ytterligare andra känner sig tryggast med att föda på vanlig förlossningsavdelning, eller är kanske tvunga att föda under särskild övervakning på grund av medicinska problem. Oavsett finns det saker att tänka på och förbereda sig inför.

 

Lär dig hur du hanterar smärta

Att vara medveten om huruvida man har hög eller låg smärttröskel, vad som brukar fungera för att lindra smärta och om du har en tendens att bli rädd av smärtan i sig är en bra början. Att känna sig själv. Det går ju inte att föda barn utan att hjärnan får signaler om smärta, men det går att påverka hur mycket man berörs av dem.

 

Alla har lättare att hantera smärta om de är utvilade, lugna och avslappnade. Att öva på att försätta sig i ett lugnt avslappnat tillstånd är alltså till hjälp. Yoga med andning och meditation kan vara en väg och en annan är att lära sig profylaxandning. Går du en kurs i profylax andning, så ingår med största sannolikhet även förberedelser kring förväntningar, rädslor och hur pappan/medföljaren kan stötta. Det är till stor hjälp för många.

 

Under förlossningen

Stå på dig! Medicinsk säkerhet är barnmorskan ansvarig för, men det är bara du som vet hur du upplever förlossningen, det är inte alltid lätt att stå på sig, eller göra sin stämma hörd, så peppa medföljaren att vara den som för er talan.

 

Av många anledningar kan man vilja ha någon mer med sig än bara pappan. Pappan är central och kan inte ersättas, men det kan kännas tryggt att ha en erfaren extra medhjälpare med. På sjukhus har ju sällan barnmorskan möjlighet att vara med mer än stunder då och då, för hon har ju andra mammor att ta hand om samtidigt, det kan göra att man som liten blivande familj känner sig i behov av en extra person. Då kan man ta med sig en doula.

 

Efter förlossningen

Tiden omedelbart efter förlossningen är i regel mamma och baby pigga och uppmärksamma. Undantag är tex om förlossnignen varit mycket lång, slutat med att mamman blivit sövd eller om andra komplikationer. Men normalt i alla fall så ligger mamman med barnet på magen och de båda tittar på varandra, tar in varandra med alla sinnen. Nu börjar anknytningen och det är fantastiskt att ta tillvara på denna stund. Nu läggs grunden för kärleken, även om det många gånger dröjer innan den totala moderskärleken verkligen känns, och det är också nu som den första amningen idealt sker