Förskolebarn

Alla barn går inte i förskola, så kanske är termen dålig. Meningen är i alla fall att barnen här inte längre är uttalade småbarn, utan de talar, tänker fritt och mycket och har i egen takt nått ett visst mått av självständighet.

 

Men självfallet glider begreppen ihop. Ett förskolebarn kan mycket väl ammas och ett småbarn kan mycket väl gå på dagis/hos dagmamma.

 

Nu bör väl anknytningen vara väl grundlaggd och barnet har förhoppningsvis funnit att det är högt älskat och en välkommen medlem i familjen. Nu gäller det att hålla kvar barnet nog för att den huvudsakliga anknytningen ska fortsätta vara till föräldrarna, samtidigt som barnet måste tillåtas en viss grad av äventyr och att vänner kommer att spela en viktigt roll i deras liv också.

 

Barn i den här ålder lär sig mycket, är i regel läraktiga och vetgiriga. Deras personligheter blir allt tydligare och nöjet att lära känna en individ växer. Samtidigt finns det större sannolikhet att föräldrar och barn hamnar i konflikt. Barnet upptäcker också snart att föräldrarnas syn på världen inte är den enda, så konflikter mellan hur föräldrarna vill att livet ska se ut och påverkan utifrån blir stadigt påtagligare.

 

Dags att bygga familjetraditioner, föra vidare sin kultur och att upptäcka världen tillsammans med barnet.