
![]()
|
|
Nyfödingen
Trots det så är din bebis helt perfekt utvecklad för att klara sig i sin rätta miljö. Den rätta miljön är nära, nära en vuxen, gärna hud mot hud och med ett bröst inom räckhåll.
Får barnet vara så, i kontakt med en vuxens hud mest hela tiden, så är det allt som oftast nöjt, läggs det ned så ändras det snabbt. Barn är kramvänliga och skapade för att uppmuntra att man ska vilja ha dem i famnen mycket och när kärleken kommer krypande och man som förälder knyter an så känns det allt mer naturligt att ha barnet nära.
Bebisens behov är stora men ytterst grundläggande och sällan konstiga. Bebisen behöver vara varm, få mat och hållas rimligt ren och så behöver den nästan oändliga mängder närhet. Närheten är ju nödvändig för att de andra behoven ska kunna uppfyllas. Barnet reagerar därför ofta kraftigt på att inte få vara nära. Lyssna på det! Barnets gråt och skrik är viktiga signaler och även om det inte alltid går att undvika gråt, så är det klokt att minimera den. Närhet och verkligt fri amning är en god början för att sträva efter det.
Det finns mycket skrivet om hur man bäst tar hand om ett nyfött barn, mängder av böcker och en mängd websiter. Alla stämmer inte med min syn på barn, men på många finns bra saker att hämta. Här är några länkar jag tycker är värda att besöka och ett tips om den bästa bok jag vet om att vara nybliven mamma:
Mitt i allt detta nya både härliga och kanske svåra, så finns det stunder av magi. Ta till vara på de stunderna. Se på din bebis, lukta och smek. Känn på det lilla nyfödda huvudet. Lite toppigt, kanske med lite skavanker från förlossningen, mjuka fontaneller som pulserar, ömtåliga och viktiga. Den bakre sluter sig snabbt, kanske känner du den inte ens, den främre finns där nästan hela först året. Se på den lilla näsan, trubbig och troligen med små vita prickar på, de ska vara där och förvinner av sig själva. Ögonen, stora och nästan helt säkert mycket, mycket blå. Färgen ändras, dämpas eller byts helt under loppet av första året och aldrig mer blir de så blå som nu. Titta på de små fötterna, små små tår. Stortån visar spår av att likna en apas tumme, men snart blir den en knubbig människotå, på en knubbig människofot och den länken till våra släktingar döljs. Benen och skinkorna är smala, tunna men kommer snart att vara valkigt knubbiga.
Den första tiden är helt unik och den går fort. Tiden med en nyföding är intensiv, jobbig och underbar.
Copyright © 2009 Skorpan. Alla rättigheter reserverade.
Disclaimer Denna sida beskriver min syn på ett respektfullt och anknutet föräldraskap. Jag är mamma, inte läkare eller medicinskt kunnig. Har du sådana funderingar hör med ditt BVC eller en läkare du litar på. Åsikter och fakta på sidor som länkas till ansvarar jag inte för. |