Utan tvivel har de flesta barn som närmar sig skolåldern upptäckt att andra har saker de inte har. Datorspel, Pokémonkort, utklädningskläder eller på det stora hela vad som helst som kompisen har men inte man själv. Sammhället runt oss är materialistiskt, det kan ingen förneka.

 

I vårt hem kryllar det också av för mycket prylar. En relativt liten boyta håller i någon mån ner mängden saker, men nog har vi mer än vi behöver. Vi försöker hålla emot, men det är svårare än det egenrligen borde vara.

 

För mig är det en balansgång, där många faktorer måste vägas mot varandra.

 

Först och främst så är det definitivt så att ingen blir lycklig av prylar. Har man det man behöver för att hålla sig varm, få mat och sova, då är det få ytterligare saker som verkligen ger en varaktig lycka. Undantaget är nog verktyg för att skapa med. Jag är helt övertygad om att alla människor har en kreativitet, en längtan efter att själv skapa eller få saker att hända. Där kan varaktig lycka tillkomma.