Det är vanligt med metoder som utlovar snabba lösningar på barnens sömnproblem. Ofta går metoderna ut på att barnet ska dresseras, utsättas för konsekvent behandling av tämligen respektlös karaktär, tills barnet ger upp och somnar utan hopp om att få en vettigare behandling. Många föräldrar ger tack och lov upp halvvägs och lyssnar mer till hjärtat, magen och barnet än på så kallade experter.

 

Det första man kan konstatera är att barn inte ska sova på samma sätt som vuxna. Spädbarn ska vakna, ammas och pysslas om. Föräldrarna kan uppleva uppvakningarna som problem, föräldrarna kan ha sömnsvårigheter i form av problem att somna om. Detta kan vara mycket alvarligt och situationen kan behöva redas ut och hanteras, men barnen har mycket sällan själv sömnproblem.

 

Har barnet verkligen sömnproblem är det troligt att det är symptom på något annat. Om barnet sover onormalt och inte får den vila det behöver är det klokt att kontrollera om barnet har ont, är allergiskt eller om det finns andra fysiska eller medicinska besvär som stör barnet. Finns inte det kan det vara något i samspelet i familjen inte funkar, att barnet stressas eller kanske överstimuleras. Kör man i något av dessa fall en "sömnkur" kör man över barnet och missar, eller skjuter upp lösningen på det verkliga problemet.

 

Generella metoder har alltid den svagheten att man inte tittar närmre på relationen, på barnet och man missar chansen att lära känna varandra och lösa de verkliga problemen.

 

Sömnmetoder är helt enkelt inte bra.

 

Fem minuters metoden

"Controlled Crying" eller 5 minuters metoden är ett exempel. Denna metod förespråkas dessvärre av svenska BVC och sitter därför välgrundad i samhället.

 

Jag gjorde experimentet att, utan att berätta att det var en av BVC förespråkad metod, beskriva metoden för en åklagare, med många års vana av inte minst brott inom familjen, barn misshandel och incest tex. Hans spontana reaktion var att det skulle vara svårt att få föräldrarna dömda för barnmisshandel, efter som det var svårt att påvisa en kränkning när barnet var för litet för att berätta att det var kränkt. Kanske att det skulle kunna vara fråga om olaga frihetsberövande, men att även detta var svårt att bevisa. Däremot annsåg han att föräldrar som betedde sig så inte borde få behålla vårdnaden, och kanske inte skulle få det. Då berättade jag att metoden förespråkades av BVC och åklagaren blev paff och sa "Ja, då blir det ju svårt att göra något för barnen".

 

Jesper Juul skriver i "Livet i Familjen" om fem minuters metoden: "Denna och liknande metoder har sina rötter i beteendeterapin och saknar varje spår av ömsesidighet. Det är en ensidig strategi som de vuxna (makthavarna) utsätter barnet (den maktlösa) för, och det enda som den vuxna i bästa fall får ut av metoden är att barnet lär sig somna på kommando. Det är samtidigt en metod som inte intresserar sig för karaktären på de inbördes relationerna i familjen,... .., Metoden har inget med uppfostran eller samspel att göra utan är ett slags dressyr."

 

Sova hela natten kuren

Förespråkare för denna metod brukar dels ondgöra sig över bruket av mediciner mot barns sömnbesvär, dels förklara hur mycket den skiljer sig från fem minuters metoden och även framhålla att barnet verkligen skulle behöva sova oavbrutet i ca 12 timmar per natt. Inte sällan framhålls också att det skulle vara vansinnigt fel att sova tillsammans.

 

Metoden innebär att den vuxna stannar längre hos barnet och i alla fall försöker se till att det finner någon slags ro innan det lämnas, men liksom fem minuters metoden lämnar den inget utrymme för samspel, utan det är samma ensidighet och samma maktförhållande som i fem minuters metoden.

 

Medicinering mot sömnproblem är givetvis en extrem nödlösning och inget man ska göra lättvindigt, huruvida det ibland är nödvändigt, kan jag dock inte uttala mig om då jag inte är läkare.

 

Barn har inget behov av att sova oavbrutet, tvärt om behöver de sova lätt och vakna för att vad det verkar bland annat minska risken för plötslig spädbarnsdöd.

 

"Tolka-gråt-metoden"

Detta läste jag om i en baby-tidning nyligen. Det går ut på att man i stället för att ställa klockan i fem minuters metoden lyssnar på hur ilsken/rädd barnet låter och går in om det låter för mycket.

 

Vad ska man säga... Bättre är det väl, men grundkritiken blir ju den samma. Och dessutom är gråt, även mild sådan, barnets desperata försök att få föräldrarna att förstå att något är fel. Barnet har då redan med mildare medel försökt tala om det en längre stund.

 

Vad ska man göra då?

Min rekommendation är att se över vardagen finns något som stressar eller stör? En sak att göra är kanske också att kontrollera att barnet inte har ont eller har något medicinskt problem. Se över den egna sömnen. Går det att sova mer på samma tide som barnet? Har de vuxna sömnproblem, tex svårt att somna eller somna om? Lös då de problemen om möjligt!

 

Behöver barnets sömn ändras, gör det sakta, respekt fullt och i möjligaste mån utan gråt. Lär dig om hur spädbarns sömn funkar. Ett tips för detta är att lösa "The No-Cry Sleep Solution" av Elisabeth Pantley.