Begreppet attachment parenting myntades av dr William Sears, men han uppfann inte typen av föräldraskap. Istället är attachment parenting ett försök att återinföra mycket gott som försvunnit ur det västerländska föräldraskapet i modern tid. Attachment parenting är en strävan att ta upp de goda sidorna i ett mer ursprungligt föräldraskap och samtidigt givetvis behålla det som är bra med det moderna. Samtidigt är det ju viktigt att förhålla sig balanserat till vad vi tror är ursprungligt.

Det som i första hand eftersträvas är att uppnå en stark och framför allt trygg anknytning mellan föräldrar och barn. Varför? Jo, det finns flera skäl. Det första är att barnet får känna tryggheten i föräldrar som svarar snabbt och riktigt på dess skrik och tillfredställer dess behov. Sedan för att barn och föräldrar kommer att lära känna varandra väl genom närheten och det kommer att göra det lättare att veta vilken sorts förälder man behöv er vara för sitt barn.

För att uppnå denna närhet, anknytning och för att lära känna barnet föreslås en rad verktyg och bland dem väljer man de som passar och fungerar i just sitt liv. Det som föreslås är främst amning, att bära barnet mycket, att sova nära barnet och att undvika separationer när barnet är litet. Sedan är det viktigt med positiv disciplin, att lyssna på barnet och att behålla balansen i familjen.

Vissa saker inom attachment parenting är så självklara i Sverige att det känns fånigt att ta upp dem, men i USA och många andra delar av världen är det fortfarande relevant. Så ingår det i attachment parenting att uppfostra barnet med positiv disciplin. Mjuk vägledning, vilket enklast uppnås genom att man känner barnet väl. Hårda ord och tillmälen i uppfostringssyfte skall undvikas och aga är ju inte bara extremt olämpligt, det är också förbjudet i Sverige tack och lov.